Aprendi – webb & lärande

Uppdrag granskning idag handlade Män som näthatar kvinnor. Det är sjukt att hot om både mord och våldtäkt är någonting som kvinnliga skribenter lärt sig att leva med. Det är också farligt (men förståeligt) att journalister och skribenter faktiskt drar sig för att ta upp vissa teman eftersom de anar den shit storm av påhopp som kommer att följa.

Mårten Schultz liknelse mellan mängden åtgärder som vidtagits för att skydda upphovsrätten på nätet, och bristen på åtgärder mot hot och förtal på nätet, var briljant. Den ignorans som polisen visade för hotelser och trakasserier på nätet är närmast bisarr. Men om nu inte kvinnors upplevda rädsla är nog för att rättssystem eller polisväsende ska agera mot näthatet så borde väl vittnesmålet om att journalister är begränsade att ta upp vissa ämnen vara en rejäl väckarklocka?

Flera av de som kommenterat hatiskt och nedsättande menar att det inte är samma sak att skriva någonting på Facebook som att säga det direkt till personen. Den här grundläggande bristen på ansvar går ända upp i toppen visar Facebooks nordiska policychef Thomas Myrup Kristensen. I Uppdrag Granskning säger han att hot om våldtäkt i kommentarer på Facebook inte är ett bra uppförande att det är skillnad på om hotet skrevs ”i stundens hetta” eller om det är något som den personen verkligen menar. Exakt vad menar Facebook med det? Det strukturella förtrycket mot kvinnor är ett samhällsproblem som måste bekämpas på flera olika plan. Men när det gäller publicering på webben så är det väl ganska enkelt: Det vi skriver måste vi stå för. Oavsett forum, oavsett nykterhetsnivå, oavsett tid på dynget, oavsett om vi är anonyma och oavsett våra känslor just där och då.

Det är förmodligen varken Facebook-censur eller skärpta lagar som kommer att lösa problemet med att vissa personer ser det som en mänsklig rättighet att uppföra sig illa på nätet. Som bland andra Sofia Mirjamsdotter, Fredrik Wass och Brit Stakston skriver är det allas vårt ansvar att bryta nätnormer som tänjt gränserna till bristningsgränsen för vad som uppfattas ok att skriva i ett digitalt forum.

I trailern för programmet (se nedan) berättar 12 mycket modiga kvinnor om hur de bemöts i mejl och kommentarsfält. De är inte anonyma. De kommer förmodligen att få utstå mer hat för att de berättar. Men de berättar eftersom hatet som riktas mot dem faktiskt har ett enda syfte: att tysta dem. Och det får inte ske!

Ett urval av andra inlägg med anknytning till Uppdrag Gransknings reportage om Män som näthatar kvinnor:

• Micke Kazarnowicz – Facebook: Threatening to rape women is okay, as long as you don’t mean it
• Natashja Blomberg – Som bloggare är det vårt eget ansvar att blocka näthatarna
• Fredrik Wass – Dags att visa digitalt civilkurage
• Sofia Mirjamsdotter – Det här kan du göra som motvikt till hatet
• Axel Anden – Rösterna som omöjliggör fria samtal på nätet
• Brit Stakston – BEFRIAD ZON: Hur hade H&M agerat om det skett hot i en butik?

Bild: Add your comment [and not your spam, thx] by premasagar, Creative Commons (CC BY-NC 2.0)

Det här inlägget är en del av utmaningen #blogg100 – skriv 100 inlägg på 100 dagar.