Woho! Nu finns massor av Silvio Rodriguez på Spotify. När jag bodde i Chile lärde jag mig spanska genom att lyssna på hans musik och översätta texterna. Önskar att jag hade varit lika ihärdig att lära mig spela gitarr också. Börja lyssna på Oleo de Mujer con Sombrero och fortsätt till Ojalá.
Photo: Silvio Rodriguez – Live in Washington DC @ DAR 6-19-2010 by Matthew Straubmulle (CC-BY)
Detta inlägg är #7 i utmaningen #blogg100 som går ut på att skriva ett blogginlägg om dagen i 100 dagar.
Nu blev jag nostalgisk. Har lyssnat mycket på Silvio och även på Pablo Milanés, som spelat in en hel del tillsammans med Silvio.
Och så blir jag nyfiken: Vad gjorde du i Chile? Själv reste jag runt en hel sommar, dvs. vinter där, i landet, 1987, en fantastiskt resa.
Hej Susanne!
Ja, ett tag hade jag bara tillgång till live-versionen av Ojalá med Pablo och Silvio, den här: https://www.youtube.com/watch?v=FpZTGF-eFhM
Pluggade en termin på Universidad Academia de Humanismo Cristiano i Santiago (96) och sedan gjorde jag fältarbete till magisteruppsatser i södra Chile, Concepción, (2003). Därefter åkte jag tillbaka flera gånger för att besöka mina vänner och resa runt. Men nu är det åtta år sedan jag senast var där. Längtar ofta tillbaka. Särskilt när jag lyssnar på Silvio.
Hoppas nu att vi båda lyckas hålla ut hela blogg100. Pepp!
Antar det var ganska stor skillnad mot när jag var där. 1987 satt fortfarande Pinochet vid makten och det var mycket oroligt. Eftersom jag arbetade i den nu lyckligtvis avsomnade Chilekommitten var det inte direkt något semesterresa jag gjorde.
Om jag minns rätt var det nog i Viña jag köpte min allra första kassett med Silvio. Har många gånger också tänkt åka tillbaka för jag trivdes enormt mycket.