Förra höstens envetna XHTML-knapprande nätterna igenom gav utdelning. Två bokstäver.
Så är det. Vi ska bli bedömda och graderade. Arbete sorteras in under kriterier och simsalabim så kommer betyget.
Vissa pratar om betyget som en piska eller morot. Jag är säker på att betyget samtidigt förtrycker och skapar en maktlös självbild. I stället för process fokuserar skolan på produkt. Någon bedömer dig och stället för att lära ska du leverera.
Jag ger ofta workshops om att synliggöra lärandeprocessen genom självskattning, reflektion och dialog. Utan mallar och kriterier. Scoopet ligger i att göra bryggan från ditt agerande (i en viss situation) till kompetensen som du visar genom dina val och din förståelse för situationen. Du äger ditt lärande. Enligt min erfarenhet ett provocerande förhållningssätt.
Mitt VG i höstas berättar inte historien om min envishet, min sömnlöshet eller min kreativitet. Det berättar bara att någon har bedömt att min produkt uppfyller vissa kriterier. Jag önskar att debatten kunde handla om sätt att uppmuntra och diskutera lärande istället för att piska fram betyg från årskurs ett.